tisdag 19 maj 2009

Morfar åt köttfärsgryta och överlevde massakern i Amritsar!


Den 13 april 1919 samlades en folkmassa i den punjabiska staden Amritsar i Norra Indien. De ville protestera mot vissa undantagslagar som hade just införts av britterna som hade styrt Indien sedan slutet av 1700 talet. En vis brittisk armé General vid namnet Reginald Dyer beordrade sina soldater att skjuta på folkmässan. Ungefär ettusen obeväpnade demonstranter, däribland kvinnor och barn sköts ihjäl på bara några få minuter. Händelsen var en av de mest uppmärksammade under britternas tid som kolonial makt på den indiska sub kontinenten. Under eldspridning blev det tumult och demonstranterna sprang åt alla möjliga håll. En av dem, den sexton årige Dheen Mohammed, hoppade in i en brunn när kulorna flög i luften runt omkring honom. Brunnen låg i mitten av den plats där folkmassan stod.  Medan den skräckslagen ynglingen Dheen Mohommed gömde sig längst ned i brunnen höll den ena efter den andra skjutne kropp falla ned ovanpå honom. Inte bara det utan en kastrull fylld av "Keema mutter" d.v.s. köttfärsgryta med ärter som hade stått på kanten av brunnen ramlade ned på honom. Det rann blod från de döda liken och blandade sig in i köttfärsen. Dheen Mohommed blev så rädd att han inte vågade röra sig och stannade ned i brunnen tills han hittades under flera döda kroppar två dagar senare. Han hade överlevt genom att dricka vattnet ur brunnen som hade kontaminerats av de dödas kroppar och blod och äta de kontaminerade köttfärsen. När han hittades hade han brutit ett ben och en handled och han hade fått en kraftig hjärnskakning  - allt tack vare att han hoppade in i brunnen och ramlade flera meter ned i hålet.

Fyra år senare när han fyllde 20 år gifte han sig och utvandrade ifrån Indien till Östafrika. hans äldsta barn blev en dotter som föddes i Nairobi 1926. Hon växte upp och gifte sig med min far.

Dheen Mohammed var nämligen min morfar och om han inte hade hoppat in i brunnen hade jag inte funnits i dag. När min mamma berättade historien om köttfärsgrytan blev jag äcklad av att äta sådan gryta på länge, men en dag upptäckte jag hur god den var. (se receptet längre fram)

Jag har svaga minnen om min  morfar från den tiden jag bodde i Nairobi när jag var liten, men jag minns hans död. Det var våren 1952 någon månad innan min utvandring ifrån Östafrika till Irland. Morfar och jag stod varandra väldigt nära. Han var en ganska enkel man. Jag brukade sova hos honom ibland och han höll med vaken med sin snarkning. Men en dag i april samma år  väcktes jag av att morfar hostade upp blod. Han tog ett djupt andetag och sedan låg han still med ögonen öppna. Morfars död och begravning var ett av mina starkaste minnen från min tidiga barndom. 

När jag då växte upp och hörde historien om hur han hade överlevt massakern i Amritsar började jag forska i vad det var son egentligen hände där den 13 april 1919. Om Ni har sett filmen "Ghandi" vet Ni vad jag refererar till därför att massakern i Amritsar finns med en en sekvens. Under många decennier försökte britterna att tysta ned saken , men de kunde inte därför att deras egen General (Dyer) hade blivit dömd av en militärdomstol för att ha beordrat beskjutningen av de civila, och han hade , av brittiska och indiska medier omnämnts till "Slaktaren av Amritsar". Under rättegången frågade rättens ordförande General Dyer varför han inte hjälpte de skadade kvinnor och barn efteråt till vilket den grymma generalen svarade "Det var ingen som ansökte om hjälp!"

Vad jag minns om min mammas berättelse om sin fars medverkan i demonstationen är att hon berättade att många kvinnor fanns med i demonstrationen för att på små utomhus eldspisar
 laga mat åt sina demonstrerande män.  Morfar hade berättat för henne attkvinnorna lagade en rätt som heter "Keema Mutter". Det är en av de enklaste och snabbast lagade  i det indiska köket. Det är en slags köttfärs sås blandade med ärter. "Keema" betyder köttfärs på de indiska språken Urdu och Hindi, och "mutter" betyder "ärter".


KEEMA MUTTER (4 pers)

800gm lammfärs (det går också bra med nötfärs, men lammfärsen är godare)
1 stor gul lök & 4 klyftor vitlök
1,5 tskd Jeera (spiskummin)
1 matsked Curry Pulver (Bolsts, TRS eller Rajah)
1,5 tskd Dhaniya (korriander)
0,5 tskd garram masalla
salt, olja
en burk krossade tomater


Först hackar jag den gula löken och fräser bitarna i lite olja som i alla mina curry rätter. Sen sprinkler jag in 1,5 tskd Jeera medan jag blandar in köttfärsen. Jag blandar det hela väl och låter färsen få brunfärg. Sen sänker jag värmen till Nr 2 och tillsätter 1 matsked Curry pulver samtidigt som jag saltar. Då blandar jag in en burk krossade (eller passerade) tomater. När färsen är nästan färdig lagad sprinklar jag in 1,5 tskd Dhaniya och 0.5 tskd Garram Masalla. Till sist prfessar jag in 4 vitlöks klyfter.

När alltihopa är färdig, blandar jag in 1,5 dl frusna ärter och låter dem koka i den puttrande gryta i ca 5 min. Då serverar jag grutan med ris eller bröd.

KOMMER SNART: KYCKLING THIKKA MASALLA




lördag 16 maj 2009

PILCHARD MASALLA (Sardiner)











EN KANON GOD FISKCURRY PÅ TIO MINUTER!

Det här är , enligt min erfarenhet, den snabbaste lagad indisk maträtt som finns. Den lagas under de tio minuterna det tar att koka upp basmatiriset som man äter till Pilchard Curry. Jag vet inte vem som kommit på denna rätt för att Pilchards (Sardiner) är inte särskilt populära i Indien. Det är nog en brittisk uppfinning. Min pappa berättade för mig att han åt Pilchard curry när han först kom till Europa därför att det var billigt , snabbt och man behövde inte vara särskilt mat kunnig för att laga den. Han påstod att det var några Indier som kom till Storbritannien strax efter andra världskriget som upptäckte Pilchards och hur de passar med indiska kryddor. När jag var fattig student i Dublin i mitten av 60 talet åt jag Pilchard curry åtminstone två gånger per vecka. PÅ 60 talet kunde man hitta burkar med Pilchards i varenda indiska studentens kök i Storbritannien.

Okej så vad är det för någonting och hur lagar man Pilchard Curry? För det första så MÅSTE man inhandla självaste Pilchards (sardinerna) i just en sådan burk som ni ser i bilden ovan, d.v.s. en röd burk av märket "Luckt Star" - det finns också andra märken, men kolla burken och se till att sardinerna ligger i tomatsås såsom det framgår av etiketten  på burken i bilden ovan. Det är ingen mening att laga denna rätt med Pilchards som ligger i olivolja eller i vatten och dylikt utan det MÅSTE vara dem som ligger i tomatsås. Anledningen till detta är att det är just tomatsåsen som gör den goda indiska currysåsen.

Man kan köpa Pilchards på många matbutiker i Sverige, men de bästa märkerna finns att köpa på den Indiska affären Taj Mahal Livs, på Kammakargatan ( 30 meter från korsningen Drottninggatan) i Stockholm. De finns även på Mullevångstoprget  i Malmö och i flera matbutiker i Göteborg. jag har faktiskt hittat dem en gång i Lidköping av alla ställen!

PILCHARD CURRY (2 Pers)

1 Burk Pilchards i tomatsås
1 gullök & 2 klyftor vitlök
1 matsked Curry pulver
1/2 tskd Jeera (Spiskummin)
salt, olja

Jag använder en liten kastrull eller en traktör panna. Först finhackar jag min kök och fräser bitarna i lite matolja och gör precis det man brukar göra när man börjar en indisk currygryta. Då sänker jag värmed och tillsätter jag 1/2 tskd Jeera och 1 matskd Currypulver efter vilket jag närstan omedelbart stoppar in burkens innehåll som består av några stycken Pilchards (sardiner), Jag tommer tomatsåsen noga in i kastrullen. Jag sänker värmen till väldigt lågt (2 eller 1) och tillägger väldigt lite salt och pressar in 2 klyftor vitlök. Medan såsen puttrar rör jag grytan väldigt försiktigt för att inte bryta fisk kropparna.

När jag börjar laga detta, sätter jag på basmatiris för kokning. När riset är färdigt är rätten också klar att serveras. Jag brukar servera lite mango Chutney till rätten.

KOMMER SNART: Hur min morfar överlevde  massakern i Amritsar 


fredag 8 maj 2009

MITT MÖTE MED BENAZIR BHUTTO

EN VIDEOFILM MED MIN INTERVJU MED BENAZIR BHUTTO FINNS LITE LÄNGRE NED PÅ DENNA SIDA.

Den 26 december 2007 mördades Pakistans  f.d. premiärminister Benazir Bhutto som hade, efter en period av exil utomlands, återvänt hem för att ställa upp i det kommande valet. Hon hade tidigare varit Pakistans Premiärminister två gånger. Första gången var det i slutet av 1980 talet och den 6 augusti 1990 blev hon plötsligt avsatt av landets President. Någon veckor senare tog jag flyget till Pakistan tillsammans med dåvarande Strix Televisions Producent Casten Almqvist. Syftet var att göra en TV intervju med denna fascinerande kvinnan.   Intervjun sändes i av SVT i nyhetsmagasinet "Åtta Dagar".

 Att just jag fick lov att göra denna intervjun berodde på att min farbror Flyggeneralen Waheed Butt, är pensionerad General vid Pakistans flygvapen och i egenskap av landets tidigare Överbefälhavare för flygvapnet, lärde han känna familjen Bhutto  (på bilden t.h. skakar han hand med Benazir Bhuttos far Zulfikar Ali Bhutto när denne var Pakistans Premiärminister under 70 talet) Jag minns hur somliga på STRIX television garvade åt mig när jag sade att jag kunde fixa en intervju med Benazir Bhutto som var oerhört poppis i Sverige i och med att hon var den första kvinnliga Premiärminsiter i ett Muslimskt land. På SVTs seriösa Aktuellts "ÅTTA DAGAR"  redaktion höjde bl.a. programledaren och readaktören Erik Arnér ögonbrynen när han blev uppringd av Casten Almqvist med ett erbjudande att sända en intervju med Benazir Bhutto utförd av skivbolagsdirektören Billy Butt!
video  
HÄR ÄR MIN INTERVJU MED BENAZIR
OBS! Intervjun var 26 minuter lång. Här finns 19 minuter, Jag kan inte ladda upp mer pga platsbrist.

Det intressanta med denna intervjun är att jag var varken journalist eller  rutinerad TV person. Jag hade varit programledare tillsammans med Robert Aschberg i en underhållnings program på TV3 och Strix television hade bestämt sig för att satsa på mig som programledare i en stor underhållnings program som senare samma höst sändades i Sverige, Norge och Danmark på TV3. (Billys Värld)  Men det var en sak att hoppa omkring och göra bort sig i ett Nöjesprogram och en helt annan sak att intervjua ett lands Statsminister, särskilt om landet heter Pakistan som inte bara är landet ifrån vilket jag härstammar utan också råkar vara ett land vars inrikes politik var då (och fortfarande är i dag) jävligt svårt att få ett begrepp om! Jag är i och för sig ganska intresserad av den internationella politiken, men allt som hade med Pakistan och Indien att göra var för mig lika tråkigt som Nordirlands nyheter var för många svenskar under 70 talet. Man förträngde allt man såg i teverutan. Man ville bara slippa eländet! 

Men nu fick jag denna intervjun tack vare min farbror och hans kontakter i Islamabad och innan jag visste det satte jag på planet tillsammans med producenten Casten Almqvist. Inför resan hade Erik Arnér tagit fram en hel del ur pressarkivet och ur UDs informations arkiv angående Pakistans politik. Jag visste absolut ingenting om Pakistan förutom att min gammelfarfar bodde i Lahore en gång i tiden. Under den 9 timmars flygning mellan Frankfurt och Karachi blev jag tvungen att läsa landets historia och politik. När vi då ankom till Islamabad hade Casten och jag skrivit upp en rad frågor som jag skulle ställa till Benazir. Casten visste lika lite om Pakistansk politik, men tillsammans läste vi oss in på eländet medan vi flög.

Att hitta Benazir Bhutto var som att leka katt och mus. Ena minuten var hon i Karachi och nästa minuten var hon i Islamabad and tredje minuten var hon i Quetta och fjärde minuten var hon i Peshawar. Man visste aldrig var hon befann sig. Anledningen till detta var att hon hade just några veckor innan, blivit avsatt från sin premiärminster post och hon var jagad, dels av oppositionen , dels av medierna och dels av religiösa fanatikerna som ville bli av med henne.... och dels av mig förstås! Till skillnad från de andra som jagade henne var jag beväpnad med ett brev ifrån Sveriges Television där det stod att min intervju skulle sändas på "Åtta Dagar". Detta var intressant för Benazir Bhutto som just då sökte stöd från utlandet, varför jag fick förtur.

Till sist, efter tre dagars väntan, fick vi klarheten från Benazir Bhuttos Press talesman Mr Shufqath Mahmood som ledde oss ifrån vår bil in i huset där Benazir befann sig. Det var ett hus som ägdes av en läkare som är god vän med Bhutto familjen. Huset var omringad av vakter med AK47:or. På vägen in i huset gick jag längst bak efter Casten och Teve teamet. När jag kom igenom dörren viskade  en av fotograferna in i mitt öra att det stod en liten grön Mazda bil som parkerades en bit bakom vår bil. Han tyckte att chauffören såg lite konstig ut. Vi var under bevakning av den pakistanska underrättelsetjänsten. 

Vi fick sitta och vänta i ca 10 minuter innan Benazir kom in i rummet. Jag satte mig ned på soffan (se bilden ovan) men precis som alla asiatiska soffor var den inte särskilt bekväm och medan jag sjönk långt ned i den drabbades jag plötsligt av ryggskott. Det gjorde så fruktansvärt ont i min rygg att jag fruktade att jag inte skulle kunna ta mig upp. Plötsligt kom den nästan 2 meter långa Benazir Bhutto in i rummet. plötsligt glömde jag min ryggskott och hoppade upp och tog hennes hand medan min rygg höll på svida i hjäl! Det första jag märkte om henne var hennes starka ögon. Det var som om hon skulle hypnotisera mig. Det var bland de starkaste möten jag någonsin upplevt. Rakt igenom hela intervjun hade hon sina ögon fixerade på mig så att jag kunde inte annat än följa hennes blick. Det var definitivt HON som hade kontroll under intervjun - och det märks på filmen. 

Efteråt när vi åkte i väg följde den där lilla gröna Mazdan oss och under de följande 2 dygn som vi blev kvar i Pakistan fanns den där förbannade bilen rakt bakom våra hälar vart vi än åkte. Eftersom Benazir hade många fiender inom regeringen  kunde det vara riskfullt för oss att få vår videoband ut ur landet så jag fick en idé:
"Casten! Vi får ändra etiketterna på Beta kassetterna" sade jag.
"Varför det?" frågade han
"Jo! Därför att dom jävlarna kommer att sno kassetterna från oss när vi ska lämna landet ska du se!"  Och jag hade rätt - de hade koll på allting vi gjorde. I och för sig så visste vi att vi inte hade någonting på videobanden som skulle kunna förorsaka någon politisk incident i Pakistan , men ändå uppstår missförstånd i sådana länder när man,  på engelska , ska förklara saker och ting. Vi kom överens om att märkera kassettera "Billy's matlagning i Pakistan". Vi hade maximal tur. Vi skulle åka hem business class med Swissair. De hade för många bokade i Business class så Casten och jag blev uppgraderade till Första Klass vilket medfört VIP behandling vid check in disken och ända fram till planet. Den där lilla gröna hundkojan hade följt oss hela vägen fram till flygplatsen och chauffören stod där i sina vita pajamasliknande kläder och stirrade på oss ända tills han såg att vi gick förbi passkontrollen. På planet sade jag till Casten "Undrar vad folk skulle säga hemma i Sverige om de visste vad vi har just varit med om?" 
"Dom skulle nog tycka det var rätt så kul!" svarade han och tillade att jag bör, i mina memorarer en dag i framtiden, skriva om de dagarna.

Jag har aldrig tagit ställning i den politiska debatten i Pakistan och Indien. När jag föddes var hela landet bara "Indien" - fördelningen till Pakistan, Bangla Desh m.m. kom under min livstid.
Jag måste dock säga att det kändes i hjärtat när jag fick budskapet om att Benazir Bhutto hade dödats i en explosion. Minnen gick tillbaka till den där september dagen när hon fångade mig med en så stark blick att jag glömde kroppssmärtorna från en av de värsta ryggskott jag fått i hela mitt liv.


Efter intervjun med Benazir Bhutto spelade vi in några inslag för mitt kommande TV program "Billys Värld" På bilden producerar Casten Almqvist ett inslag med mig på en gata i Rawalpindi.


KOMMER SNART: VAD ÅT CASTEN & JAG FÖR MAT NÄR VI VAR I PAKISTAN? RECEPT KOMMER SNART

torsdag 7 maj 2009

KHOFTA MASALLA (Indiska köttbullar))

Det här är den rätten som min mamma var expert på att laga. Men det saknas någonting i bilden, nämligen kokta ägg. Mamma brukade lägga in halverade kokta ägg i köttbullsgrytan och det var smaskigt må ni tro!

Köttet måste bestå av lammfärs, precis som i Billys Bombay Burger och Seekh Kebab (se längre tillbaka i bloggen) Det här är en ganska lättlagad rätt så jag ska gå rakt på.

KHOFTA MASALLA (4 pers)

1kg lammfärs
1 råägg
2 st gula lökar & 4 klyftor vitlök
1 burk passerade tomater
1,5 tskd Jeera (spiskummin)
1 Matsked Dhaniya (korriander)
1 1/2 matsked Curry Pulver
Garram Masalla
2 dl röd vin
salt, matolja


Först förbereder jag färsen. Jag finhackar den ena gula löken och blandar in den i lammfärsen. Jag blandar också in 1,5  tskd Jeera, lite salt och det råa ägget. Sen rullar jag mina köttbullar precis på samma sätt  som om jag skulle rulla svenska köttbullar.

Nu lagar jag grytan. Jag hackar den andra  löken och fräser den i kastrullen  i lite matolja, precis som jag alltid gör när jag lagar en indisk gryta. När löken är färdig tillägger jag 1,5 matsked Curry Pulver. Jag sänker värmen och tillägger halva vinet och en burk med passerade tomater. Jag låter såsen puttra på lågt värme tills oljan kommer upp till ytan efter vilket jag stoppar ned köttbullarna och tillägger resterande vinet. Då pressar jag in de 4 vitlöksklyftorna.
När köttbullarna är halvkokta i såsen tillägger jag 1 matsked Dhaniya och när grytan är färdig sprinklar jag in en halv matsked garram masalla.

Nu har jag en mustig gryta fylld av köttbullar. Den luktar curry och smakar gudomligt! Jag serverar den med Basmatiris och Mango chutney.


NÅGRA TIPS

Det går att stoppa in lite Creme Fraiche i slutet om man vill , men i så fall bara 1 dl max. Man kan också göra som min mamma brukade göra. Koka upp några ägg och halvera dem och stoppa ned dem i grytan.


KOMMER SNART: Mitt möte med Benazir Bhutto

onsdag 22 april 2009

BYBORNA BJÖD PÅ LUNCH & RAKADE AV MITT HÅR!



video

För några år sedan när jag befann mig i Norra Pakistan blev jag bjuden till min gammelfarfars hemby, alltså den byn ifrån vilken han  flyttade till staden Lahore när han var liten. Ni som har läst min blogg tidigare  vet att det var min gammelfarfar Haji Munchi Ghulam Haider Hussein Butt (se bilden t.h. ovan) som utvandrade ifrån Indien till Östafrika. (Ni som inte läst detta kan läsa om det här: http://billy-butt.blogspot.com/2009/04/han-reste-ifran-indien-och-jag-blev.html

Där blev jag bjuden på lunch. Ja hörrni jag har inte glömt den där lunchen, särskilt hur jag fick dricka vatten resten av dagen och hur jag blev magsjuk av de starka kryddorna jag tvingades äta. Jag skriver "tvingades" därför att jag blev tillsagd att det skulle vara att förolämpa byborna om jag inte åt av den maten som de hade tillagat särskilt för min skull. Maten bestod av currygryta av getkött, ris och grönchilli. Jag minns hur jag trodde att min mun skulle explodera! 

Men det var inte maten som jag minns mest utan det var när de klippte av mig håret, klädde ut mig i deras kläder och gav mig en AK47 gevär att skjuta med!  Titta gärna på filmen ovan så ska Ni få se hur byborna fick mig tillbaka till min rötter genom att raka av mig håret - och kolla på vilket sätt de gjorde! Filmen, som visades i svensk TV börjar med hår rakningen och slutar med skjutande av AK47 gevär samt en låt från hembyn som framförs av.... ja faktiskt av mig... Gud bevare oss!

KOMMER SNART: Recept till Khofta Masalla - "Indiska köttbullar!" 
(det visste ni inte att vi indier hade ... eller hur?)

tisdag 21 april 2009

FISK MASALLA - Nordisk och Victoria Insjöns fiskar är bäst



































Indiska fiskrätter är , enligt min smak inga höjdare. Det kan bero på att jag hyser fördomar mot fisk i Indien - det är jag beredd att erkänna. En sak är jag dock säker på, nämligen att fisk i Indien är inte lika bra som fisk i Skandinavien. Givetvis har man stora fina tigerräkor i Bengaliska viken och det finns fullt med aborré  i indiska älvar, men problemet är att tigerräkorna smakar ingenting och fisken smakar bara "fisk" om Ni förstår vad jag menar. Man kan äta flera indiska fiskrätter och det är bara såserna som smakar olika. Själva fisken smakar det samma oavsett vad det är för fisk. Indierna skulle inte hålla med mig, men jag tycker inte att Indien är något fiskeland! Jag är knappast den enda som tycker detta. Jag läste någonstans att fiskrätterna är de minst beställda rätter i Storbritanniens 250.000 indiska restauranger.

Dock har jag ätit mycket goda indiska fiskrätter lagade med fisk i Afrika. Det var 1961 när jag var i staden Kisumu som ligger vid Victorias Insjö i ÖstAfrika. Samma år åt jag fisk i en liten stad i Uganda som heter Jinja där Nilfloden har sitt ursprung.  Det var där i Jinja ett dussintal år senare att den ugandiske diktatorn och den självutnämnde Generalen Idi Amin Dada bjöd sina politiska motståndare på båtturer under vilka ha kastade dem in i Nilen för att ätas upp av krokodilerna!(den som har sett Nilkrokodiler vet att de är  långa, läskiga och livsfarliga)  Men skämt åsido så  minns jag att fisken där smakade lika gott som, fisken i mitt dåvarande hemland, Irland. I Indien har dock fisken aldrig blivit någon höjdare. En gång var jag i Goa och stod bredvid en kock som lagade en fiskrätt på stranden. Turisterna tittade på med stor nyfikenhet medan jag förstod att de skulle bli besvikna när fisken hamnade på deras tallrikar. Jag hade rätt.  Den absolut godaste indisk fiskrätt jag smakat var i Kapstaden, Sydafrika. Det var "Marulk masalla". Marulk i Sydafrika heter "Kingclip" och om ni någonsin befinner er i Sydafrika eller Namibia rekommenderar jag absolut att ni tester Kingclip som med undantag av nordisk lax, måste vara en av de godaste fiskar på jorden. Vad som gör sydafrikansk  Kingclip och svensk marulk till lämpliga fiskar för indisk fisk massalla grytor är att de är hårda fiskar som tål att ligga i puttrande såser utan att gå sönder.

Det här med tråkiga indiska fiskrätter skulle indierna själva aldrig erkänna, men det finns en del indiska kockar som har haft så pass goda kunskaper om de västerländska smaklökarna att de kunnat tillverka rätter som indierna i Indien inte skulle kunna drömma ihop i deras vildaste drömmar. Min pappa var en av dem. Han kom på en del spännande fiskrätter, och han brukade säga att man ska alltid använda irländsk fisk, men när han först kom till Sverige och smakade vår lax ändrade han sig och hyllade nordisk fisk som världens bästa. Så tro mig kära svenskar att det blir bara spännande indisk mat i fall fisken är europeisk eller helst nordisk. Undantaget är förstås om Ni befinner er i Afrika som jag skrev längre upp. Tänk att till och med engelsmännen fattar inte hur pass mycket godare vår nordiska fiskar smakar. Om de indiska krogarna i Storbritannien visste om och hade tillgång till nordisk fisk skulle indiska fiskrätter bli omedelbart populärare!

Jag har redan lämnat ut receptet till min bästa fiskrätt i en tidigare sida i den här bloggen (rulla tillbaka och titta på Lax & Räkcurry á la Billy) Nu ska jag förklara hur man lagar en enkel fisk masalla. (kom i håg att Masalla på indiska betyder "sås") Ni som prövat laga min lax och räkcurry kommer att känna igen er, eftersom receptet är nästan detsamma förutom att man använder lite annorlunda kryddning och man börjar med röda lökar istället för gula.

FISH MASALLA  (4 pers)

Ingredienserna

1 kg färsk fisk (Helst Marulk. Annars torsk eller annan fisk)
2 mellan storleks röda lökar & 4  kyftor vitlök
1 tsk Chillipulver (alt 2 tskdr röd  paprikapulver)
o,5 tskd Jeera (spiskummin)
0,5 tskd Haldi (Gurkmeja)
2 tskdr Dhaniya (korriander)
2 tskdr Fisk massala (se påsen i bilden ovan - kan köpas på indisk livsmedelsaffär)
2 matskedar Curry Pulver
1 tskd Garram Masalla
ingefära (en klyfta)
salt
1 matsked senap
1 burk krossade tomater
2dl vit vin
2dl Creme Fraiche

Först stycker jag fisken och tar bort huvudet och alla oönskevärda delar och gör tärningar av resten. Sen stoppar tärningarna i frysen  så att de blir hård frysta. Kom i håg vad jag skrev i ett tidigare recept (lax & Räkcurry a la Billy) att fisk som ska vara i gryta ska helst frysas först så att tärningarna blir hårda och lätta att hantera och röra i en gryta.

Jag börjar med att hacka de röda löken och ingefäran. (Beträffande ingefära så brukar svenska kockar ofta  ta bort skinnet från ingefära, men jag lärde mig i Indien att det är skinnet som har smaken i, så  jag hackar gärna ingefära klyftan med skinnet på.) Sen fräser jag de hackade lök och ingefära bitarna i lite olivolja. Då tillsätter jag kryddorna, 1 tsk Chillipulver (alt 2 tskdr röd  paprikapulver), o,5 tskd Jeera (spiskummin), 0,5 tskd Hald(Gurkmeja), 2 tskdr Fisk massala  och  2 matskedar Curry Pulver. Till sist tillägger jag en matsked slotts grov senap.

Värmeplattan som har från början (som i alla indiska gryträtter) stått i  högsta läget (Nr6) ska sänkas till Nr 3. Nu rör jag i hop kryddblandningen med lök/ingefära blandingen och det hela börjar torkas så jag häller snabbt in 1 dl vit vin för att göra röran lite tunnare och sedan lägger jag till en burk med krossade tomater. När de krossade tomaterna har kommit in och blandats ihop med kryddorna börjar det hela se ut som en curry sås (precis som det gjorde i rätten Lax & Räkcurry a la Billy - se längre tillbaka i bloggen) Nu saltar jag och låter röran puttra på lågt värme (nr2) tills oljan syns på ytan, d.v.s. att kryddorna är lagade. Då tillägger jag 2 st tskdr Dhaniya (korriander) och inom någon minut har jag en färdig currysås. Då stoppar jag in  de frusna fiskbitarna och låter dem lagas i den färdiga såsen på lågt värme (Nr 2) Nu tillägger jag resten av vinet (1dl) och pressar in vitlöken. När fisken är färdig lägger jag till 2 dl Creme Fraiche. Tänk på att inte låta röran koka utan låt creme fraichen bara värmas upp så att såsen blir geggig. Till sist sprinkler jag 1 tskd Garram Masalla över det hela.

Jag serverar min fisk Massalla med kokt basmatiris och Mango Chutney och yoghurt sallad (se längre tillbaka i bloggen)

NÅGRA TIPS:
DU KAN LAGA FÄRSK FISK UTAN ATT FRYSA DEN FÖRST, MEN TÄNK PÅ ATT FISK LAGAS VÄLDIGT SNABBT OCH I SÅ FALL MÅSTE SÅSEN VARA HELT FÄRDIG INNAN DU STOPPAR IN FISKBITARNA. KÖP GÄRNA FISK  MASALLAN PÅ INDISK AFFÄR. DU KAN OCKSÅ ELIMINERA DEN OM DU VILL. GRYTAN SMAKAR LIKA BRA, MEN FISK MASALLAN GÖR ATT DET SMAKAR "FISKIGARE" SÅ ATT SÄGA!

KOMMER SNART: Jag besökte min gammelfarfars hemby, tvingades raka av mig håret och åt lunch med ett gäng talibaner beväpnade med AK-47:or.....(video kommer att läggas ut)

torsdag 16 april 2009

MELODIFESTIVALEN - Det var fotografernas fel att maten blev för stark!

























Det var Melodifestivalveckan i Malmö. Alla var där. Bert Karlsson, Ingela "Pling" Forsman, Håkan Almqvist och Bobby Ljunggren såväl som Torgny Söderberg och Lasse Holm för att inte glömma hela den svenska schlagereliten. Någon hade kommit på idén att jag skulle laga indisk mat i köket på Hotell Radison SAS. Jag minns inte vem det var som kom på det här  - kanske var det jag själv? Å andra sidan så tror jag att det kan ha varit Maria Molin som numera heter Ljunggren i efternamn då hon är gift med Bobby Ljunggren och är VD på ett av landets framgångsrikaste skivbolag. 

Det började med att det skulle vara mat bara för de deltagande artisterna, men det dröjde inte länge förrän ordet om att Skivbolagsdirektören Billy Butt skulle laga indisk currygryta spreds ut bland de övriga som fanns därnere, d.v.s. SVT folket inklusive tekniker,  och i synnerhet journalisterna från samtliga bevakande tidningar, Expressen, Aftonbladet, DN, SvD, Sydsvenskan, Kvällsposten, G.T, GP och  flera till för att inte glömma alla radio, TV och frilans journalister.  Det bestämdes att denna måltid skulle serveras på fredagen , någon timme innan genrepet. Ett intresseanmälan spreds ut bland alla och på torsdags kväll stod det klart att uppåt 200 personer ville gärna äta min indisk mat nästa dag.

Det kan låta lite skrytsamt att säga detta, men alla som känner mig vet att  jag är inte  ett dugg rädd för att laga indisk mat till så många som 200 personer. En gång lagade jag till 420 personer, men den gången fick jag hjälp av två tjejer i köket. Men nu skulle jag laga denna kyckling currygrytan i två  stora elkittlar. Men de var för stora för att laga fågelkött i så jag bestämde mig för att laga maten i flera omgångar i en ganska stor kastrulle (se bilden t.h.ovan) 
Kyckling gryta, såsom ni redan sett här i min blogg, tar inte så lång tid att laga så jag lagade kastrulle för kastrulle och sedan hällde över varje kastrull med kycklinggryta in i den stora kitteln där hela grytan skulle värmas upp strax innan den skulle serveras. Det här är en tveksam metod som jag inte rekommenderar till amatörkockar  utan att den som använder metoden verkligen begriper sig på hur kyckling skall hanteras. Det var något liknande som flera år senare orsakade att halva min kyckling gryta jäste strax före maten skulle serveras på Gudrun Schymans 50 års fest. (Rulla gärna ned och läs om detta i ett tidigare inslag)

Jag minns inte vem som betalade maten, kanske var det SVT, men å andra sidan var SVT folket i Malmö alltid så förbaskade snåla så jag tvivlar på om det var de som tog notan. Jag har ett vagt minne av att alla fick betala en slant för att äta, eller någonting liknande, men hursomhelst minns jag hur jag kilade i väg till Möllevångstorget och orsakade en hel del höjda ögonbryn när jag parkerade min dåvarande stora vräkiga BMWn med personskylen "BILLY" på utanför en liten invandrare livsmedelsaffär i vilken jag köpte an massa indiska kryddor och ris.

Jag har lagat väldigt mycket indisk mat i Sverige sedan slutet av 60 talet må ni tro, men den gången jag lagade kyckling gryta för Melodifestivalfolket i Malmö är en historia som jag sent kommer att glömma.  Jag hade lovats hjälp av kockarna i hotellets kök, men hjälpen uteblev av någon anledning. Medan artisterna och journalisterna samt musikbransch folk och SVT medarbetare vimlade omkring i Malmös nattliv på torsdagskvällen satt jag i köket och svettades medan jag hackade en säck fyllt med lök och tog bort skinnet från , jag minns inte men det måste ha varit åtminstone ett 35 tal kycklingar. Jag minns hur jag stank kyckling efteråt när jag skulle duscha!

Som sagt, ca. tre dussin kycklingar, och lika många burkar krossade tomater såväl som massor av currykrydda, korriander, m.m. senare  var grytan färdig. Jag hade förberett maten på torsdagen och gått upp kl 06.00 på morgonen på fredagen för att laga eländet. Grytan lagades i två stora kittlar och transporterades ute i mindre omgångar i kastrullar ungefär som  den i bilden ovan, till den stora tillfälliga matsalen där ett par hundra personer stod och väntade omkring kl 16.00 på eftermiddagen. Under lagandet av maten hade jag börjat drick lite  rödvin. För varje timme blev jag mer och mer salongsberusade och när jag då kom ut med första kastrullen var jag rätt så alkohol påverkad. Alla som känner mig vet att det här är ett ovanligt tillstånd för Billy Butt därför att jag dricker nästan aldrig alkohol. Men nu hade jag gjort det. 

Det stod  en kö med hungrig folk som smaskade läpparna och väntade ivrigt på maten. 

 Just när jag skulle börja servera kom en fotograf från tidningen Kvällsposten fram till mig . "Vänta en sekund Billy! Får jag ta en bild medan du kryddar grytan" frågade han. Då svarade jag att vi får göra det hela rätt. Jag sprang in i köket och hämtade första bästa kryddburken som Jag trodde var paprikapulver, men visade sig senare vara den allra starkaste indisk chilli pepparpulver.(Ni som har läst min blogg tidigare vet att indisk chilli pulver är mycket stark. Dessutom hade paprika pulver inte ändrat smaken så mycket). Där stod jag med ett stort leende på läpparna och hällde in kryddan i den färdiga grytan medan kameran blixtrade i mina ögon. Jag skulle precis börja servera när Expressens fotograf kom fram och vill ha lite annorlunda vinklade bilder. Men det gick ut på samma sak. Jag skulle plåtas medan jag kryddade grytan. Vips... så gick ytterligare några matskedar starkchilli in i grytan. Då serverade jag de första 50 personer efter vilket jag gick in i Köket och fyllde på den stora kastrullen igen för att mata de nästa 5o stycken. Plötsligt hör jag Aftonbladets Fotograf ropa "Vänta Billy - får jag också ta bilder?". Jag var nu lite stressad och svarde "men varför tog du inte kort när de andra tog?" frågade jag och fick svaret att han hade precis fått reda på det här och kommit för en minut sen. Folk höll på dimpa ned i lokalen titt som tatt och inte alla på en gång. Det var därför jag blev fotograferad vid olika tillfällen under serveringen.

När alla hade fått mat, hade jag vid flera omgångar fotograferats av både medier och vanliga matgäster. Vid varje fotografering slängde jag, i mitt salongsberusat tillstånd  gärna lite mera  röd pulver in i grytan. Plötsligt kom den ena efter den andra fram till mig och sade  att maten var gott men lite för stark. Det där är jag van att höra från svenskar, och när somliga tycker det är för starkt brukar jag bara skratta bort det genom att påpeka att svenskar gillar stark mat. Men nu var det fler som tyckte att maten var för stark. Folk sprang fram och fyllde sina glas med isvatten och slängde vattnet i sig ungefär som om de hade precis kommit fram till en oas efter att ha korsat öknen!  En del tittade lite konstigt på mig, men de flesta hostade och gurglade och gav mig komplimanger för maten men påpekade att den var jävligt stark! 

Det var först när Kvällspostens dåvarande Nöjeschef, den numera Thailandbon Claes -Allan "Ludde" Lundin lutade fram och sa i mitt öra "Herrejösses Billy vafan har du för krut i den här" . Jag som varit salongsberusad blev plötsligt spiknykter. Jag lyssnade på Ludde därför att han var van att äta stark mat och dessutom hade han smakat min mat tidigare. Nu var det definitivt något fel. Om Ludde tyckte det var för stark då måste eländet ha varit ganska stark resonerade jag.

Då bestämde jag mig för att smaka på grytan själv.

Ni ska veta en sak: Jag brukar aldrig smaka på min indisk mat förrän dess att alla gäster har blivit serverade. Det är en slags vidskeplighet som säger mig att det kan gå snett om jag smakar maten under matlagningen. Somliga kan tycka att detta är märkligt, men det är en sak som jag lärt mig av min indiska mamma. Det kan också låta lika märkligt när jag hävdar att jag kan se med mina ögon när maten är rätt. Jag behöver inte smaka den. Jag brukar alltid vara den sista att äta när jag har lagat indisk.

Men när jag smakade grytan höll jag på explodera i munnen! Jag som tål mycket starkare kryddor än en vanlig svensk i min ålder höll på kvävas! Jag fattade ingenting, men när jag då tittade på kryddan som jag hällde i grytan medan fotograferna plåtade mig såg jag att det inte alls var röd paprikapulver som jag hade trott utan det var rena giftet, d.v.s. stark rödchilli pepparmix av märket RAJAH (som i bilden ovan dock i en påse).

Efter Melodifestivalens genrep fick jag höra att artisternas halsar har klarnats av den stark kryddade maten, men det fanns en och annan toa historia som jag inte tänker återge nu.

Det finns dem som aldrig glömt min mat den där dagen i Malmö. T at.ex. den här SVT medarbetaren: För ett par år sedan var jag gäst i ett teve debattprogram. Medan han fixade mikrofonen på mig muttrade studioteknikern "Du minns inte mig kanske Billy , men du har en gång försökte ta livet av mig!" Jag satte mig upp i stolen i häpnad! "Vadå försökte ta livet av dig?" frågade jag den leende teknikern. Då kom minnen tillbaka om Melodifestivalen i Malmö för hundra år sedan.

Och Fotograferna då? Ja de fick sina bilder som publicerades i nästa dagens tidningar. Inför skrivandet av detta försökte jag få tag på några ev de bilderna ur tidnings bildarkiven och fick följande olika besked:

"Det var så jävla länge sen så dom bilderna har bleknat tack vare dina starka kryddor - de finns inte kvar!"

och

"Den fotografen är numera död - kanske det var din mat som knäckte honom"

och det fanns en hel del andra kommentarer som inte går att publicera här. (skratt)

Det finns dock en avslutnings kortis som är värt att återge. Häromveckan  hörde en av mina f.d. musikbranschens kollegor av till mig då hon hade läst min blogg och ville gärna laga min rätt "Lax och Räkcurry a la Billy" (se längre tillbaka i bloggen) Jag svarade att jag kunde skicka kryddorna till henne per post för just den måltiden. Nästa dagen stoppade jag ned kryddorna i några stycken små plastfickor och skickade i väg dem per post. Några dagar senare fick jag ett mail "Billy maten var kanongott - men det var starkt som fasen!" Jag sprang omedelbart till köket och tittade på mina kryddor... jag misstänkte att jag hade skickat fel chilli pulver. Det som skulle vara en blandning av chilli pulver och paprika pulver blev lite fel blandad och därmed blev min f.d. kollegas mat lite för stark. Jag undrar om jag inte börjar bli lite gammal och glömsk nu... eller är det svenskarna som inte tål lika starka kryddor längre? Nejmen jag tror att Ni tål mycket... Herregud Ni har ju stått ut med mig i snart 42 år!


KOMMER SNART

HUR MAN LAGAR EN INDISK FISK RÄTT