Det började med att det skulle vara mat bara för de deltagande artisterna, men det dröjde inte länge förrän ordet om att Skivbolagsdirektören Billy Butt skulle laga indisk currygryta spreds ut bland de övriga som fanns därnere, d.v.s. SVT folket inklusive tekniker, och i synnerhet journalisterna från samtliga bevakande tidningar, Expressen, Aftonbladet, DN, SvD, Sydsvenskan, Kvällsposten, G.T, GP och flera till för att inte glömma alla radio, TV och frilans journalister. Det bestämdes att denna måltid skulle serveras på fredagen , någon timme innan genrepet. Ett intresseanmälan spreds ut bland alla och på torsdags kväll stod det klart att uppåt 200 personer ville gärna äta min indisk mat nästa dag.
Det kan låta lite skrytsamt att säga detta, men alla som känner mig vet att jag är inte ett dugg rädd för att laga indisk mat till så många som 200 personer. En gång lagade jag till 420 personer, men den gången fick jag hjälp av två tjejer i köket. Men nu skulle jag laga denna kyckling currygrytan i två stora elkittlar. Men de var för stora för att laga fågelkött i så jag bestämde mig för att laga maten i flera omgångar i en ganska stor kastrulle (se bilden t.h.ovan)
Kyckling gryta, såsom ni redan sett här i min blogg, tar inte så lång tid att laga så jag lagade kastrulle för kastrulle och sedan hällde över varje kastrull med kycklinggryta in i den stora kitteln där hela grytan skulle värmas upp strax innan den skulle serveras.
Det här är en tveksam metod som jag inte rekommenderar till amatörkockar utan att den som använder metoden verkligen begriper sig på hur kyckling skall hanteras. Det var något liknande som flera år senare orsakade att halva min kyckling gryta jäste strax före maten skulle serveras på Gudrun Schymans 50 års fest. (Rulla gärna ned och läs om detta i ett tidigare inslag)
Jag minns inte vem som betalade maten, kanske var det SVT, men å andra sidan var SVT folket i Malmö alltid så förbaskade snåla så jag tvivlar på om det var de som tog notan. Jag har ett vagt minne av att alla fick betala en slant för att äta, eller någonting liknande, men hursomhelst minns jag hur jag kilade i väg till Möllevångstorget och orsakade en hel del höjda ögonbryn när jag parkerade min dåvarande stora vräkiga BMWn med personskylen "BILLY" på utanför en liten invandrare livsmedelsaffär i vilken jag köpte an massa indiska kryddor och ris.
Jag har lagat väldigt mycket indisk mat i Sverige sedan slutet av 60 talet må ni tro, men den gången jag lagade kyckling gryta för Melodifestivalfolket i Malmö är en historia som jag sent kommer att glömma. Jag hade lovats hjälp av kockarna i hotellets kök, men hjälpen uteblev av någon anledning. Medan artisterna och journalisterna samt musikbransch folk och SVT medarbetare vimlade omkring i Malmös nattliv på torsdagskvällen satt jag i köket och svettades medan jag hackade en säck fyllt med lök och tog bort skinnet från , jag minns inte men det måste ha varit åtminstone ett 35 tal kycklingar. Jag minns hur jag stank kyckling efteråt när jag skulle duscha!
Som sagt, ca. tre dussin kycklingar, och lika många burkar krossade tomater såväl som massor av currykrydda, korriander, m.m. senare var grytan färdig. Jag hade förberett maten på torsdagen och gått upp kl 06.00 på morgonen på fredagen för att laga eländet. Grytan lagades i två stora kittlar och transporterades ute i mindre omgångar i kastrullar ungefär som den i bilden ovan, till den stora tillfälliga matsalen där ett par hundra personer stod och väntade omkring kl 16.00 på eftermiddagen. Under lagandet av maten hade jag börjat drick lite rödvin. För varje timme blev jag mer och mer salongsberusade och när jag då kom ut med första kastrullen var jag rätt så alkohol påverkad. Alla som känner mig vet att det här är ett ovanligt tillstånd för Billy Butt därför att jag dricker nästan aldrig alkohol. Men nu hade jag gjort det.
Det stod en kö med hungrig folk som smaskade läpparna och väntade ivrigt på maten.
Just när jag skulle börja servera kom en fotograf från tidningen Kvällsposten fram till mig . "Vänta en sekund Billy! Får jag ta en bild medan du kryddar grytan" frågade han. Då svarade jag att vi får göra det hela rätt. Jag sprang in i köket och hämtade första bästa kryddburken som Jag trodde var paprikapulver, men visade sig senare vara den allra starkaste indisk chilli pepparpulver.(Ni som har läst min blogg tidigare vet att indisk chilli pulver är mycket stark. Dessutom hade paprika pulver inte ändrat smaken så mycket). Där stod jag med ett stort leende på läpparna och hällde in kryddan i den färdiga grytan medan kameran blixtrade i mina ögon. Jag skulle precis börja servera när Expressens fotograf kom fram och vill ha lite annorlunda vinklade bilder. Men det gick ut på samma sak. Jag skulle plåtas medan jag kryddade grytan. Vips... så gick ytterligare några matskedar starkchilli in i grytan. Då serverade jag de första 50 personer efter vilket jag gick in i Köket och fyllde på den stora kastrullen igen för att mata de nästa 5o stycken. Plötsligt hör jag Aftonbladets Fotograf ropa "Vänta Billy - får jag också ta bilder?". Jag var nu lite stressad och svarde "men varför tog du inte kort när de andra tog?" frågade jag och fick svaret att han hade precis fått reda på det här och kommit för en minut sen. Folk höll på dimpa ned i lokalen titt som tatt och inte alla på en gång. Det var därför jag blev fotograferad vid olika tillfällen under serveringen.
När alla hade fått mat, hade jag vid flera omgångar fotograferats av både medier och vanliga matgäster. Vid varje fotografering slängde jag, i mitt salongsberusat tillstånd gärna lite mera röd pulver in i grytan. Plötsligt kom den ena efter den andra fram till mig och sade att maten var gott men lite för stark. Det där är jag van att höra från svenskar, och när somliga tycker det är för starkt brukar jag bara skratta bort det genom att påpeka att svenskar gillar stark mat. Men nu var det fler som tyckte att maten var för stark. Folk sprang fram och fyllde sina glas med isvatten och slängde vattnet i sig ungefär som om de hade precis kommit fram till en oas efter att ha korsat öknen! En del tittade lite konstigt på mig, men de flesta hostade och gurglade och gav mig komplimanger för maten men påpekade att den var jävligt stark!
Det var först när Kvällspostens dåvarande Nöjeschef, den numera Thailandbon Claes -Allan "Ludde" Lundin lutade fram och sa i mitt öra "Herrejösses Billy vafan har du för krut i den här" . Jag som varit salongsberusad blev plötsligt spiknykter. Jag lyssnade på Ludde därför att han var van att äta stark mat och dessutom hade han smakat min mat tidigare. Nu var det definitivt något fel. Om Ludde tyckte det var för stark då måste eländet ha varit ganska stark resonerade jag.
Då bestämde jag mig för att smaka på grytan själv.
Ni ska veta en sak: Jag brukar aldrig smaka på min indisk mat förrän dess att alla gäster har blivit serverade. Det är en slags vidskeplighet som säger mig att det kan gå snett om jag smakar maten under matlagningen. Somliga kan tycka att detta är märkligt, men det är en sak som jag lärt mig av min indiska mamma. Det kan också låta lika märkligt när jag hävdar att jag kan se med mina ögon när maten är rätt. Jag behöver inte smaka den. Jag brukar alltid vara den sista att äta när jag har lagat indisk.
Men när jag smakade grytan höll jag på explodera i munnen! Jag som tål mycket starkare kryddor än en vanlig svensk i min ålder höll på kvävas! Jag fattade ingenting, men när jag då tittade på kryddan som jag hällde i grytan medan fotograferna plåtade mig såg jag att det inte alls var röd paprikapulver som jag hade trott utan det var rena giftet, d.v.s. stark rödchilli pepparmix av märket RAJAH (som i bilden ovan dock i en påse).
Efter Melodifestivalens genrep fick jag höra att artisternas halsar har klarnats av den stark kryddade maten, men det fanns en och annan toa historia som jag inte tänker återge nu.
Det finns dem som aldrig glömt min mat den där dagen i Malmö. T at.ex. den här SVT medarbetaren: För ett par år sedan var jag gäst i ett teve debattprogram. Medan han fixade mikrofonen på mig muttrade studioteknikern "Du minns inte mig kanske Billy , men du har en gång försökte ta livet av mig!" Jag satte mig upp i stolen i häpnad! "Vadå försökte ta livet av dig?" frågade jag den leende teknikern. Då kom minnen tillbaka om Melodifestivalen i Malmö för hundra år sedan.
Och Fotograferna då? Ja de fick sina bilder som publicerades i nästa dagens tidningar. Inför skrivandet av detta försökte jag få tag på några ev de bilderna ur tidnings bildarkiven och fick följande olika besked:
"Det var så jävla länge sen så dom bilderna har bleknat tack vare dina starka kryddor - de finns inte kvar!"
och
"Den fotografen är numera död - kanske det var din mat som knäckte honom"
och det fanns en hel del andra kommentarer som inte går att publicera här. (skratt)
Det finns dock en avslutnings kortis som är värt att återge. Häromveckan hörde en av mina f.d. musikbranschens kollegor av till mig då hon hade läst min blogg och ville gärna laga min rätt "Lax och Räkcurry a la Billy" (se längre tillbaka i bloggen) Jag svarade att jag kunde skicka kryddorna till henne per post för just den måltiden. Nästa dagen stoppade jag ned kryddorna i några stycken små plastfickor och skickade i väg dem per post. Några dagar senare fick jag ett mail "Billy maten var kanongott - men det var starkt som fasen!" Jag sprang omedelbart till köket och tittade på mina kryddor... jag misstänkte att jag hade skickat fel chilli pulver. Det som skulle vara en blandning av chilli pulver och paprika pulver blev lite fel blandad och därmed blev min f.d. kollegas mat lite för stark. Jag undrar om jag inte börjar bli lite gammal och glömsk nu... eller är det svenskarna som inte tål lika starka kryddor längre? Nejmen jag tror att Ni tål mycket... Herregud Ni har ju stått ut med mig i snart 42 år!
KOMMER SNART
HUR MAN LAGAR EN INDISK FISK RÄTT
em, den sexton årige Dheen Mohammed, hoppade in i en brunn när kulorna flög i luften runt omkring honom. Brunnen låg i mitten av den plats där folkmassan stod. Medan den skräckslagen ynglingen Dheen Mohommed gömde sig längst ned i brunnen höll den ena efter den andra skjutne kropp falla ned ovanpå honom. Inte bara det utan en kastrull fylld av "Keema mutter" d.v.s. köttfärsgryta med ärter som hade stått på kanten av brunnen ramlade ned på honom. Det rann blod från de döda liken och blandade sig in i köttfärsen. Dheen Mohommed blev så rädd att han inte vågade röra sig och stannade ned i brunnen tills han hittades under flera döda kroppar två dagar senare. Han hade överlevt genom att dricka vattnet ur brunnen som hade kontaminerats av de dödas kroppar och blod och äta de kontaminerade köttfärsen. När han hittades hade han brutit ett ben och en handled och han hade fått en kraftig hjärnskakning - allt tack vare att han hoppade in i brunnen och ramlade flera meter ned i hålet.
